underbara morgon
Godmorgon och hallå på er allihopa!
Jag lyckas verkligen inte med att kliva upp tidigt nu förtiden. Hade ställt klockan på 08:30 i hopp om att jag skulle höra den iallafall.. Men inte de! Vaknade kl. 10 och fick dåligt samvete istället!
Sitter och väntar på att kaffet ska brygga klart, sen ska jag ta mig en kopp innan jag hoppar in i bilen och åker till skogs. Ska leta mig en ny gran till fåglarna eftersom vi bestämde oss för att ta deras som adventsgran! Ska även försöka hitta en ny till Helena då vi bestämde oss för att ge bort hennes utvalda då hon aldrig hämtade den ;)
I natt låg jag och funderade på vad man egentligen skulle kunna skriva om här på bloggen. Det blir ju så enformigt när man bara ska berätta vad man gör eller har gjort. Det enda jag kom fram till var hur galen man egenligen var när man var yngre! En del känner säkert igen sig, men en del har säkert inte fått varit ute på samma galenskaper som de andra förrän dom fyllt visst många år. Ex 18.
Jag behövde aldrig vänta på att få bli 18 innan jag kunde känna mig fri. Mamma litade fullt ut på mig och mina påhitt. Eller ja, hon visste väl kanske inte riktigt om allt som jag hittade på ;)
Kommer förmodligen inte orka berätta om de idag, men lite andra minnen kan man ju dra upp :)
Det bästa jag visste, eller jag tycker faktiskt att det är jävligt roligt än, och det är att jävlas med min pappa. haha.. Han blir så jäkla sur! ;) Men man kan även få sig ett gott skratt åt honom för allt han gör! Sommaren när jag jobbade på Spökprästgården är en totalt oförglömlig sommar.
Ser den där bilden i huvudet när han kommer in i köket där jag och min vän Anna står (som för övrigt är skiträdd för pappa) , men iallafall så håller han på att dra världens vurpa på mattan, daskar plånboken i bänken och uttrycker sin reaktion med en jäkla massa svordommar. Tror ni att det var svårt för Anna att hålla sig från att verkligen ASGARVA? Jojo ;)
En annan gång! Jag var nog bara 14-15 år. Umgicks en kväll/natt med några killar som var och hälsade på i byn, tillslut fick vi för oss ungefär halv. 4 på morgonen att vi skulle åka 1,5 mil från byn på mopederna. Pappa fick ju såklart reda på de när vi hade stuckit iväg. Vem tror ni sätter sig i bilen och försöker komma i kapp oss? Jo, min pappa. haha! Tack och lov så kom han aldrig i kapp, och jag kunde fortsätta min resa utan att vara rädd för att behöva åka hem till sängen :P
Fler idiotresor kan jag berätta om någon annan dag för nu ska jag dricka kaffe!
/ Jennifer
Jag lyckas verkligen inte med att kliva upp tidigt nu förtiden. Hade ställt klockan på 08:30 i hopp om att jag skulle höra den iallafall.. Men inte de! Vaknade kl. 10 och fick dåligt samvete istället!
Sitter och väntar på att kaffet ska brygga klart, sen ska jag ta mig en kopp innan jag hoppar in i bilen och åker till skogs. Ska leta mig en ny gran till fåglarna eftersom vi bestämde oss för att ta deras som adventsgran! Ska även försöka hitta en ny till Helena då vi bestämde oss för att ge bort hennes utvalda då hon aldrig hämtade den ;)
I natt låg jag och funderade på vad man egentligen skulle kunna skriva om här på bloggen. Det blir ju så enformigt när man bara ska berätta vad man gör eller har gjort. Det enda jag kom fram till var hur galen man egenligen var när man var yngre! En del känner säkert igen sig, men en del har säkert inte fått varit ute på samma galenskaper som de andra förrän dom fyllt visst många år. Ex 18.
Jag behövde aldrig vänta på att få bli 18 innan jag kunde känna mig fri. Mamma litade fullt ut på mig och mina påhitt. Eller ja, hon visste väl kanske inte riktigt om allt som jag hittade på ;)
Kommer förmodligen inte orka berätta om de idag, men lite andra minnen kan man ju dra upp :)
Det bästa jag visste, eller jag tycker faktiskt att det är jävligt roligt än, och det är att jävlas med min pappa. haha.. Han blir så jäkla sur! ;) Men man kan även få sig ett gott skratt åt honom för allt han gör! Sommaren när jag jobbade på Spökprästgården är en totalt oförglömlig sommar.
Ser den där bilden i huvudet när han kommer in i köket där jag och min vän Anna står (som för övrigt är skiträdd för pappa) , men iallafall så håller han på att dra världens vurpa på mattan, daskar plånboken i bänken och uttrycker sin reaktion med en jäkla massa svordommar. Tror ni att det var svårt för Anna att hålla sig från att verkligen ASGARVA? Jojo ;)
En annan gång! Jag var nog bara 14-15 år. Umgicks en kväll/natt med några killar som var och hälsade på i byn, tillslut fick vi för oss ungefär halv. 4 på morgonen att vi skulle åka 1,5 mil från byn på mopederna. Pappa fick ju såklart reda på de när vi hade stuckit iväg. Vem tror ni sätter sig i bilen och försöker komma i kapp oss? Jo, min pappa. haha! Tack och lov så kom han aldrig i kapp, och jag kunde fortsätta min resa utan att vara rädd för att behöva åka hem till sängen :P
Fler idiotresor kan jag berätta om någon annan dag för nu ska jag dricka kaffe!
/ Jennifer