jag går tillbaka och får ett litet leende på läpparna...
Har suttit och läst mina gamla blogg inlägg, sen ungefär januari/februari.. Dom dagarna man hade roligt på kvällarna när man bodde i Östersund, alla dagarna jag fick umgås med A och allt de där, alla dagarna som va så himla betydelsefulla för mig.
Dom dagarna kommer väl tråkigt nog aldrig mer att bli av, nu är det nog meningen att man ska sitta hemma på en stol hela kvällarna och inte göra någonting.
De där veckorna var verkligen värdefulla veckor, när jag läser allt vi gjort och hur roligt vi hade det så får jag ett leende på läpparna, det är nästan så att tårarna vill tränga fram i ögonvrån och jag ryser till i hela kroppen när jag läser om dig och mig.
Underbara dagar, tack för dom alla! :)
jag har fortfarande inte gjort någonting åt mig själv, funderar på att ta en ipren & lite hostmedicin istället för att äta frukost. Jag är inte hungrig men jag har så himla ont i huvudet, dumma förkylning!
Nej ni, nu måste jag snart hoppa in i duschen och börja göra någonting åt mig själv, börjar ju jobba om 2 timmar!
/ jennifer