jennifer

Jag skriver för ingenting, jag skriver för känslorna, jag skriver för den som jag är värd.
Det finns ingen som har ett så lågt värde som kan bli min, finns det någon som skulle tåla att höra min historia?
skulle någon klara av att veta hur jag gjorde förut? Ingen, det finns ingen.
Jag lider över det jag gjort en gång i tiden, jag står för allting jag gjort och jag har sår djupt in i hjärtat.
Jag har fått mitt straff, jag har fått veta nu att jag har inte ett hjärta av guld, jag saknar kärlek. Den enda kärleken jag kan ge med all kraft är till mina vänner, dem enda trogna de enda ja vet att jag kan älska livet ut.
Jag saknar kärlek, riktig kärlek, puss och kram jag älskar dig.
Vad va de som inte var bra med dig? vad va de jag inte klarade av? varför gjorde ja som jag gjorde när jag visste att jag kunde gå så långt med de vi hade.

Vem är hon som ensam stårkvar, vem är hon som alltid ensam kommer stå? två ben, två armar och ett tomt hjärta. Är jag värd några vänner? har jag förtjänat att ha dom? vänner är diamanter, dom tindrar verkligen dom är dyrbara och jag skulle aldrig klara av att ge bort någon av dom till någon annan. Är jag verkligen värd nått så dyrbart?

Jag känner att ingenting kan få mig glad längre, ingen kan få mig att le just nu. Kommer jag att le när jag får veta om du älskar mig? kommer jag att älska dig när du säger att du älskar mig?
Kommer jag att vara lycklig när du vill leva lyckligt?
Tiden står stilla,  jag väntar här på dig. Jag väntar och förväntar mig mycket mer än vad jag kommer att få.

Jag vill inte hata på folk, jag vill helst inte prata med någon. Folk tror sig ha koll, dom tror sig fatta själv om hur jag mår och vad jag gillar dom vet allt om mig. Ni vet ingenting för jag har aldrig berättat, hur du kom, stannade kvar och hur du fyllde mitt hjärta.