jennifer

De har snart gått ett helt år, ett år sen ja gjorde mitt livs misstag. Fastän jag har gillat någon annan, fastän jag vari med någon annan så har du på nått vis alltid funnits där, de har alltid varit tankar om "tänk om ja inte gjorde sådär" "tänk om tiden kunde spolas tillbaka"
Jag skäms när jag möter dig, jag skäms över vad jag gjorde för fel.
Varje dag är en ny dag, nu ha de snart gått ett år som jag sa, nu bestämde jag mig för att ta ett steg tillbaka, försöka prata med dig. Jag grät när ja tryckte på enter för att sända meddelandet till dig. Jag grät för att jag visste att jag inte skulle få något svar, jag sprang från datan in till ett annat rum, när jag sen återvände tillbaka till datorn så verkligen smög jag, jag kikade lite försiktigt på skärmen, de blinkade, ja upprepar.. De blinkade på min skärm, jag hade fått ett svar.
De finns verkligen ingen som kan ana hur bra de där kändes för mig, ingen i hela världen kommer någonsin förstå.

T, du bad mig höra av mig och prata med honom, jag övervägde de men ja va verkligen rädd för att inte få något svar, men nu har jag gjort ett försök och jag fick ett svar. Ni förstår inte va glad jag är nu.
Att något så gammalt aldrig kunde försvinna har jag aldrig riktigt förstått, jag kommer nog aldrig förstå de heller. De enda jag vill är att få kontakt med dig igen.

/ Jennifer